Den underbara vägen hem
Idag tänkte jag till och tänkte att HAH, jag ska fan inte ta samma buss som alla andra från skolan, orka trängas! Sedan sa Sebbe att det gick en buss vid fyra. Jag frågade honom om han var säker, eftersom vad jag vet så går den bara måndag till torsdag. Men han var helt säker och lovade. Vi traskar tillbaka till huset med hundarna. Jag slänger mig på soffan för att sova. Varav Catrin kommer och säger att det inte alls går en buss vid fyra, utan att jag har rätt. Istället måste vi vänta till sex för en buss till Bro. Kul tänker jag surt och lägger mig för att sova igen. Så fick eftermiddagen se ut - sovande i soffan i väntan på att klockan skulle slå sex, då bussen ska gå. Gick runt trött och grinig och önskade att jag var hemma. Timmarna gick och äntligen gick vi ut för att vänta på bussen. När den sedan har kommit och jag har gått på så ser jag min gamla granne och en gammal vän (som även var min baldejt). Sittande på bussen, i Bro, nowhere. Ingan aning vad de hade där att göra, men det var säkert någonting intressant.
Väl i Bro så var pendeln försenad. Kändes som vi väntade ett bra tag innan den kom. Det var nåt elproblem, så den kunde inte gå ordentligt, eller nåt. Händer bara vid Kungsängen-Bro-Bålsta, jag lovar.
Jag ringer mamma och frågar hur direktbussarna till Tyresö går från T-Centralen, men det visar sig att jag har missat den sista, inte med många minuter heller. Så jag blir tvungen att ta tunnelbanan till Gullmarsplan och byta till buss där.
Och Nikita som inte klarar av kommunaltrafiken. Fast det gick faktiskt hur bra som helst för henne. Hon höll sig för det mesta lugn. Gäller bara att vänja henne mer vid att åka. En sak jag garanterat kommer att träna.
Väl i Bro så var pendeln försenad. Kändes som vi väntade ett bra tag innan den kom. Det var nåt elproblem, så den kunde inte gå ordentligt, eller nåt. Händer bara vid Kungsängen-Bro-Bålsta, jag lovar.
Jag ringer mamma och frågar hur direktbussarna till Tyresö går från T-Centralen, men det visar sig att jag har missat den sista, inte med många minuter heller. Så jag blir tvungen att ta tunnelbanan till Gullmarsplan och byta till buss där.
Och Nikita som inte klarar av kommunaltrafiken. Fast det gick faktiskt hur bra som helst för henne. Hon höll sig för det mesta lugn. Gäller bara att vänja henne mer vid att åka. En sak jag garanterat kommer att träna.
Kommentarer
Trackback