Det känns ju verkligen som att den här bloggen kommer någonstans (känn hur ironin flödar).

I onsdags åkte jag på 24-timmars kryssning med Nathalie. Det behövde jag verkligen. Att bara komma bort från allt var verkligen rätt. Träffade världens drygaste personer, men när de väl var ensamma från sin grupp var de hur gulliga som helst. Jag kan inte förneka att jag blev intresserad av en speciell kille. Det är helt sjukt, kan verkligen inte sluta tänka på honom. Allt och alla andra känns så tråkigt. Jag tror jag har slagit mig eller nåt. Nåt måste vara fel! Stor chans att det kommer att hända någonting där, är det väl inte direkt. Får ta och rycka upp mig själv igen, gotta get my head in the game (Natalie fattar, om ingen annan).

Efter kryssningen åkte jag direkt till David, som är katt- och husvakt i liljeholmen. Träffade honom, hans syster, Jonte och Maud. Åt mat, drack lite och hade hur roligt som helst. Det känns så underbart att ha tillbaka David i Sverige. Vi är ett bra team jag och han.
Sedan fick jag sällskap av Jonte och Maud när jag skulle hem. De skulle av på samma hållplats som jag i tyresö, så det var perfekt. Hur rolig hemresa som helst :).



Med hundarna går det bara frammåt. Nya trick är på G och allt flyter på. Ska tävla med Muscot i rallylydnad om en vecka, så jag har lite finputsning inför det som jag vill ta hand om. Tror inte att jag kommer filma eller någonting sånt, känns för tråkigt för att någon ens skulle vilja titta på det. Men om någon vill, så tar jag absolut med kameran?